3 - 4

På måndagskvällen spelade de blå eleganterna sin sista match för säsongen. Matchen spelades mot ett för kvällen förstärkt Nässjö och i perfekta förhållanden. Råslätts IP är faktiskt en fantastisk arena att spela på när det är någon minus och vindstilla. Det händer ett par gånger per säsong och det var härligt att det slog in på årets sista match. Ljuset är så starkt och fint att det syns halvvägs till Nässjö och isen ligger spegelblank. Från ismaskinsgaraget doftar det Vaggerydskorv och kaffe och de få på läktaren bjöds på både spänning, bra spel och dråpliga situationer. Månsarp ställde som vanligt ett något korpulent lag på banan med mycket rutin och bländande teknik kryddat med de unga lite mer vältränade killarna Philip och Alvin. Dessa väldigt duktiga gossar var överlägset yngst på banan och drog ner Månsarps medianålder till 36 år. Nässjö ställde ett betydligt yngre lag på banan men kryddade det med de 2 äldsta på banan i målvakten Magnus Jansson och brandmannen Thomas Magnusson som båda passerat 50-strecket. Men framförallt så hade Nässjö plockat med 2 skridskovirtuoser från A-laget som båda tillhör toppen av Bandyallsvenskan, Kevin Runbom och Lucas Eberhartzon. Dessa båda herrar blev till slut tungan på vågen när de tillsammans gjorde 4 poäng. Men vi ska inte gå händelserna i förväg utan ta det i kronologisk ordning. Matchen startades bra av de pigga lirarna från södra Tabergsdalen. Redan efter 6 minuter så hade ”Bolla” en klassisk ”hälare” som höll på att ställa till det för Jansson. Efter 10 minuter så lyckas Nässjö med ett lyft på Runbom och på sådana bollar har de allsvenska försvaren svårt att hänga med så även Månsarp fick kapitulera MEN Calle kommer fint ut och gör en av alla fina räddningar som han stod för denna afton. Efter 14 minuter så hittar Roger fram till Kevin som kommer halvfri men bränner. Minuten efter gör Calle en ny fin parad. I 22 minuten så har Villa en farlig högerhörna men nollan står sig. I 33:e minuten så får vi slutligen kapitulera när en högerhörna från Nässjö räddas av Calle men bolluslingen studsar ändå in. 3 minuter senare så lyckas Roger med ett lyft som Kevin tar med sig och fri med Jansson så gör han inget misstag och det är kvitterat. I 38:e minuten så hinner vi inte riktigt samla oss och Lucas (Eberhartzon) hittar Kevin (Runbom) i bra läge och då rinner han igenom och sätter 1-2. Detta står sig in i paus trots att vi har ytterligare en fin hörna och Pontus A i Nif är fri men ännu en fin parad av Calle. Halvleken avslutas med att Calle limmar ett långskott. Vi är stolta över vår första halvlek men vi vill inte vara nöjda. Vi vill mer. Vi fyller på med kaffe och Nocco och känner oss starka inför andra halvlek. Tyvärr så visar det sig att släkten är värst. I 53:e minuten så får Nässjö en högerhörna som blir någon oförklarlig variant på och bollen hamnar hos Peter Tvilling som får på en riktig ärta i taket. Proffsig som han är så firar han inte målet mot sina mångåriga kamrater men 1-3 är ändå ett faktum och uppförsbacken är monumental. Men redan minuten senare så planas backen ut något då nästa tvilling, Roger, får en fin macka från just Mackan och avancerar och lyckas med någon form av skruvskott som är på väg utanför men ställer Jansson som på något sätt styr in reduceringen. I 62:a minuten utplånas uppförsbacken när ”Bolla” trollar och drar en 7-8 gubbar och bryskt blir fälld i straffområdet och det är så tydligt så inte ens den rutinerade huvuddomaren, Bruce, kan blunda även om han var tvungen att leta lite efter straffområdeslinjen innan han bestämde sig. Fram kliver banans yngste aktör och tillika son till en riktig storskytt och gammal målspruta i både Nässjö och Månsarp men kanske framförallt i Jönköping. Denna unge grabb är alltså Alvin som helt respektlöst pangar in kvitteringen. Det börjar lukta skräll och kanske kan vi leva upp till Waggeryds lagledare Löfgrens önskan om att vi skulle fixa en poäng och därmed ge Waggeryd andraplatsen i serien före Nässjö. Detta ser vi ut att klara. I 73:e minuten så bjuder Villa på en klassisk ”Dallas” som bara den är värd den obefintliga entrépengen och lirar fram Roger som tvingar fram en hörna som dessvärre inte resulterar. I 75:e minuten har Putte sin karakteristiska genomåkning där han bara trycker sig igenom men i sista stund så tappar han oväntat skäret. Så oväntat att nämnde Bruce blåser frislag. På detta frislag får Nisse ett fint läge att avgöra men bollen går i burgaveln. När 10 minuter återstår så slår vi tyvärr ett felpass (några mm för långt fram) och Runbom plockar upp bollen och avancerar och bombar in ledningsmålet för Nässjö. Vi tar timeout och ger det verkligen chansen men lyckas tyvärr inte kvittera utan Nässjö får både jubla åt segern och andraplatsen i serien. Med tanke på att Nässjö var lätt ”dopade” (2 allsvenska spelare) så gör vi en riktigt strong insats. Den lille Calle är en jätte i målet och backlinjen med Matte i spetsen gör en heroisk insats med en extra stjärna till unge Philip. Men hela laget förtjänar ett beröm för hur de krigar och när Månsarp är ute på isrektangeln så bjuds det alltid på många läckerheter. De få som tog sig till Råslätts IP denna vackra kväll kommer att somna med ett leende på läpparna och kanske ser de Villas ”Dallas” eller Bollas trollande bakom ögonlocken när de sluts. Ren poesi för en bandyälskare. Även de som höll på Nässjö (läs Ljungkvist, Johannesson och Eberhartzon) hade mycket att glädja sig åt. Även bandy på division 2 nivå bjuder på fantastiska prestationer och i mina ögon så ser man fler tekniska prestationer här än på en halv säsong av HåVes matcher. Tyvärr så kommer snart isen att smälta på landets alla bandyplaner och vi får vänta ett halvår innan vi får uppleva detta fantastiska spel igen. Under tiden så badar vi, spelar lite golf och springer i grusgropar för att svarva våra kroppar inför nästa säsong. Vår fystränare Joel förbereder redan ett program som kommer att göra oss ännu starkare (om det är möjligt). Kanske kostar vi på oss en och annan kolsyrad dryck men det blir inte så många eftersom vi är idrottsmän i den ädlaste av svenska idrotter och stolta över det. Men innan dess så ska vi följa slutspelet och besöka studenternas 18 mars. Jag tror det blir Villa mot Edsbyn ännu en gång men man vet aldrig. Spännande kommer det att bli.

Vi tackar för denna säsong och hoppas att ni kommer att fortsätta att följa dessa bandykrigare när de tar sig an nästa säsong när löven byter färg från grön till orangea och vattnet åter fryser till is. Tills dess – lev väl.

/Anders